Nina was born in the winter of 1964 in Stockholm and spent the first three years of her life in Rome, Italy.
Her mother is Swedish and her father Italian. She worked as a hairdresser in Sweden for about twenty years, during which her urge to create was only partly satisfied. The longing to paint was always there. When she was small, people tried to encourage her by giving her painting materials, but she put herself under too much pressure. She wanted everything she painted to be perfect.
When she got older, Nina did some evening classes, but still felt totally stuck and did not understand how to paint without an object to copy. In the Autumn of 1997, she discovered Vedic Art and did the beginner's course. During the course, all kinds of experiences started happening to her: "I felt so much joy and freedom, because I was finally able to express myself the way I wanted and I did not want to do anything anymore other than painting."
Often people ask Nina how she paints and where the ideas come from. The answer is always the same: "I don't have any ideas. I just start with a color that attracts me at that moment, spread it around on the canvas until shapes and forms appear. I am totally absorbed in what I am creating and do not rest before the painting is ready. When I look at the final result, it's like I see myself - as if I become one with the painting and then there is peace."
In particular, children like Nina's paintings very much.. Some are exhibited in the Astrid Lindgren Children's Hospital in Stockholm.
Since 2002, she has been given Vedic Art courses in Europe and India.
|
Jag föddes i Stockholm vintern 1964, men tillbringade de tre första åren i Rom innan jag åter hamnade i min födelsestad. Min mamma är svenska och min pappa italienare.
Som liten blev jag uppmuntrad att måla då jag ofta fick målarsaker i present, men jag kände mig mest pressad. Jag ville att det jag gjorde skulle vara perfekt, precis likna det jag målade av. När jag blev äldre gick jag några kvällskurser, men kände mig fortfarande låst och jag kunde inte förstå hur man kunde måla utan någon förebild – något att måla av. Visst utlopp för min kreativitet fick jag dock under de tjugo år jag arbetade som frisör. Men jag hade alltid en känsla inombords att jag skulle bli konstnär.
Hösten 1997 kom jag i kontakt med konstnären Curt Källman, upphovsmannen till Vedic Art. Jag gick en grundkurs där vi fick måla oss igenom olika steg och det började hända något med mig och mitt sätt att måla. Jag kom fram till ett personligt sätt att uttrycka mig. Det var spännande och plötsligt ville jag inte göra något annat än att måla.
Jag får ofta frågan hur jag gör när jag målar, och varifrån jag får mina idéer. Så här går det oftast till: Jag börjar med färger och rörelser och efter ett tag växer former fram. När jag målar är jag som uppslukad, och jag får ingen ro förrän målningen är klar. Symboler, rörelser, ljus och mörker. Bilden växer fram i glädje, ångest och en känsla av total frihet. När en målning är klar är det som om jag kommunicerar med mig själv, när jag ser på den. De flesta av mina målningar kommer till på Öland under några intensiva sommarmånader. Resten av året samlar jag på intryck från resor i Europa och Indien.
Det är roligt att uppskattas inte bara av vuxna utan också av barn och ungdomar. Dagisbarn och elever från låg- och mellanstadiet besöker ofta mina utställningar och inspireras då till att måla. Några av mina målningar kan också ses på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Jag är utbildad lärare i Vedic Art och håller egna
kurser sedan 2002. |